LETA LIVET

 

Leta livet (LTs förlag 1986) är en humoristisk och fängslande berättelse om livet i ett gröna-vågen-kollektiv på den småländska landsbygden, dit den 35-årige byrådirektören Sixten Landgren drar sig undan, besviken över att ha blivit överspelad av mäktiga ekonomiska intressen i ett miljöärende som låg honom varmt om hjärtat. I byn möter han sin stora kärlek i den unga danskan Ilse, och Sixten slits mellan omsorgen om den egna lyckan och kollektivets – ett vanligt tema i Lorentzens författarskap. Ilse  lämnar honom och kollektivet, men när Sixten tar jobb som ambulerande konstnasare och drar omkring på sommarmarknader tillsammans med en avsatt präst, återfinner han henne, och hans liv tar återigen en ny vändning.

 

”Sven-Olof Lorentzen är en uppfinningsrik samtida sedeskildrare. Och det är något så förtvivlat svenskt över hans beskrivning av ensamheten och de knastrande försöken att bryta sig ur den att man nästan faller i stilla gråt mellan de igenkännande leendena”, skrev Jörgen Eriksson i Dagens Nyheter. Och Per Larsson i Östgöta-Correspondenten tyckte att boken är ”en lättläst och mycket charmfull roman.”

 

Ur boken:

 

Snart brann maskrosblommorna som små ljuslågor överallt i Ekhult, och ängarna såg plötsligt ut som om någon i smyg varit ute på natten och målat dem klargröna. Dimmorna försvann, luften blev torr och klar, solen pressade middagstemperaturen över tjugo grader men det var ännu kallt på nätterna. Några morgnar i rad steg jag upp och gick ut mellan fyra och fem någon gång. Fåglarna satte igång att sjunga och alla blommor och örter började släppa iväg sina dofter, till synes i samma syfte. I gräset hängde daggdropparna som julgransglitter: kanske var det nattens rimfrost som mjukades upp av morgonsolen. Jag gick omkring barfota, det var kallt men jag märkte det inte – jag höll på att sprängas av en stark rörelse: aldrig förr hade jag upplevt våren så intensivt. I dessa morgonstunder var jag lika omedveten om allt annat än nuet som jag inbillar mig att de nyfödda nyckelpigorna var. Jag var lycklig utan begränsningar.

 

 

(Omslag: Björn Bergström)

 

Tillbaka till huvudsidan